Vårprogram 2014

Gränsland

30 Jan-14 Maj 2014

Curator Tobias Ingels

Under mina 15 år i och runt konstscenen, från att vara elev till verksam konstnär och projektledare på Tate Modern samt Tate Britain i London har tusentals verk passerat mina ögon. Då är det ofrånkomligt att vissa etsat sig fast och fått ett eget rum i mitt hjärta. Det som triggar ens relation till ett verk är starkt förknippat med åt vilket håll ens skor pekar just då. Temat Gränsland är den perfekta ursäkten för att få vissa några glimmande ädelstenar från den perioden.

Margreths Salmons verk Peggy stod ut i en högskola som hade stort focus på finish, där Margreth valde att tala om det personliga och nära. Peggy var en uppföljning till PS 1998/2002 som visar Margreths föräldrar i konflikt och som betraktare blev man placerad mitt i skottlinjen mellan mor och far. Margreth fick mycket kritik för sin närhet till det dokumentära men i efterhand var det det som särskilde henne från oss andra.

Takayuki Yamamoto var elev på Chelsea school of art och blev omtalad för sin förmåga att böja skedar med hjälp av tankekraft. För nyutexaminerade konstnärselever så fanns det en möjlighet att överleva ekonomiskt genom att jobba med institutioner, barn och ungdomar. För Takayuki var det inget jobb utan de inblandade barnen var och är hans konstverk. En fantastisk ögonöppnare till hur gränslös konst kan tillåta sig vara.

Come into my sleep (the line and it’s direction) bygger på samplade bilder av folk som klättrar, ett återbruk av material som därigenom får en ny betydelse. Alex Hartley fick staden runtomkring mig att transformeras från att vara diktatorisk i hur jag skulle röra mig i den till att plötsligt bli erövringsbar och min.

Sebastian Buerkner var för mig en halvintressant målare från Östberlin med förkärlek till västerländsk ungdomskultur som graffitti och Hiphop. Det var svårt att som västeuropé ta till sig då vi haft tillgång till den kulturen från början. Från att ha varit en flitig vernissagebesökare så försvann Sebastian från de fria drinkarna, snittarna och sena nätterna tills jag återigen stötte på honom nu visandes Flash-animation. Sebastian hade och har svårt att definiera sina animationer som konst men för mig blev det en stark upplevelse av att någon har kommit åt sitt eget inre språk. Realms pin är för mig något mycket mer än bara en animation.

Meiro Koizumi var en av deltagarna i en grupp ”upcoming video artists” som presenterades på Tate Modern 2007 av curatorn Marko Daniel. Meiro visade Human Opera xxx och det var som ett slag i pannan. En mångfasetterad upplevelse, på 17 min, som fångade essensen av en Dansk dogmafilm. Fortfarande idag ett av de konstverk som gjort starkast intryck på mig. Hoppas ni delar den upplevelsen med mig.

Tobias Ingels